Smakbit ur Livets Outgrundliga Mysterier

Det var första gången jag på riktigt såg min mamma som en person. En person som var så mycket mer än bara min mamma. Det kändes konstigt att tänka på henne så. Jag ville fråga om pappa, men jag visste inte hur.
”Var han förändrad? När han kom hem från kriget?
”Ja.”
”På vilket sätt då?”
”Han har ett sår inombords”
”Men vad är det för sår?”
”Jag vet inte.”
”Hur kommer det sig att du inte vet, mamma?”
”För att det är hans, Ari. Bara hans.”
Jag insåg att hon hade accepterat pappas privata sår. ”Kommer det någonsin att läkas?”
”Det tror jag inte.”
”Mamma, får jag fråga en sak?”
”Du kan fråga vad som helst.”
”Är det svårt att älska honom?”
”Nej.” Hon tvekade inte en sekund.

LOM

Annonser

2 thoughts on “Smakbit ur Livets Outgrundliga Mysterier

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s