Agneta är 49 år med utflugna ungar som bara kommunicerar via Swish, äkta mannen Magnus som cyklar jättesnabbt i dyra trikåer, ett förtvinande jobb på trafikkontoret, ett sorgligt sexliv (kallas det ens sexliv när man varken har sex eller liv ihop?), ett tomt ekande kylskåp (Magnus tror på ett liv utanförstående, alkohol, fett, socker och kolhydrater) och Agneta känner sig helt vingklippt. Ligger ensam hemma i sängen, tittar på tv-serier och smygdricker rödvin medan föräldrarna läxar upp henne via FaceTime. Hur blev livet så här håglöst? Men mitt i håglösheten råkar Agneta se en liten, konstigt skriven annons i tidningen.
Äldre pojke behöva hjälp. Nu. Laga mat. Städning jättestor hus. Mycket viktig – varje fredagar 17.00 sitt på bar. Måste prata svenskan! Pojken bor Saint Carelle, Provence, Frankrike.
Några dagar senare står Agneta till sin egen och alla andras förvåning på ett ödsligt torg i lilla Saint Carelle i Provence. Där ingenting är som i annonsen. Äventyret kommer sannerligen börja, vare sig Agneta vill eller ej.
Den här boken var så härlig att läsa, en riktig feelgood. Agneta känner sig först genomskinlig och sen när hon kommer till Frankrike och Einar så börjar hon hitta sina färger igen. Det var så härligt att se hennes utveckling under bokens gång. Jag älskar hur hon börjar ta för sig av livet igen och börjar leva fullt ut. Även om situationen i Saint Carelle inte var helt som hon väntat sig så gör hon det bästa av det och finner så mycket. Vänskapen mellan Einar och Agneta är så härlig och sen gillar jag även hur de tar hand om och hjälper varandra i den lilla byn. Om du gillar feelgood och att läsa om karaktärer som växer i härliga miljöer så kan jag rekommendera denna.
Bokprinsessorna 