För snart tio år sedan klev Anders Bagge in i Idolstudion och svenska folkets hjärtan. Han blev känd som den glada och känsliga nallebjörnen, den som såg alla. Men bakom fasaden fanns stråk av mörker. Under flera år led han av panikångestattacker som var nära att knäcka honom. En väg ut ur dessa var kärleken till de hundar som blev en allt större del av hans liv.
Med mycket humor och stor sårbarhet delar Anders Bagge här med sig av sin historia. Han berättar inte bara om de avgörande händelserna som ledde fram till den framgångsrika karriären som musikproducent, utan är också ärlig om de kriser som han har gått igenom, som faderns död och försäljningen av Murlyn Music. Framför allt berättar han om kärleken till Saga, Esther, Iris, Sonja och de andra hundarna i hans liv. Hundar som har hjälpt honom genom både ljusa och mörka stunder.
Anders Bagge delar öppet med sig av sin livshistoria i den här boken. Om vilken viktig roll hundar har i hans liv och vilka utmaningar han har ställts inför. Jag fick veta en hel del nytt om honom som jag inte hade haft någon aning om, till exempel det här med panikångesten. Det är inte den sidan av honom som syns i offentliga rummen, utan där är han istället den snälla farbrorn som älskar hundar. Att få reda på att han brottades med panikångest och rädslan för att få en panikångestattack under inspelningen av första säsongen av Idol gör att man får en större respekt för honom. Det får mig att tänka på citatet du vet aldrig vad någon annan går igenom och brottas med så var snäll, alltid. Det var även kul att ta del av att hans musikaliska resa som producent inte har varit spikrak hela vägen.
Bokprinsessorna 