Hattjakten

40379641_1716623995113737_6426355940605296640_n
hattjaktenMorfar hade en hatt som han aldrig tog av sig. Utom när han skulle sova. Det första han gjorde varje morgon var att sätta på sig hatten. Men plötsligt och oförklarligt är morfars hatt försvunnen. Morfar blir arg som en spik! Han klagar på sin hund, Blixten, men hunden svara: ”Jag är ingen vakthund har jag ju sagt tusen gånger. Jag är en sällskapshund!”
Blixten tipsar morfar om att söka hatten hos Höna, hon slussar honom vidare till gamla ladan. Och så går jakten vidare och på vägen hittar han saker som han tycker sig ha sett förr.

Den här var riktig nostalgi för mig att lyssna på, för ja det blev ljudboken. Det här beror endast på att jag inte har lyckats hitta en inbunden utgåva av boken. Jag kommer ihåg att vi fick höra den här som godnattsaga när vi var små och var på landet. Stackars morfar som blir av med sin hatt och det är inte lätt att behålla humöret på topp när det är så. Hattjakten är dock rätt underhållande.

Annonser

To All the Boys I’ve Loved Before

40379641_1716623995113737_6426355940605296640_n

To All the Boys I've Loved Before

Lara Jean keeps her love letters in a hatbox her mother gave her. They aren’t love letters that anyone else wrote for her; these are ones she’s written. One for every boy she’s ever loved – five in all. When she writes, she can pour her heart and soul and say all the things she would never say in real life, because her letters are for her eyes only. Until the day her secret letters are mailed, and suddenly Lara Jean’s love life goes from imaginary to out of control. 

Jag älskade den här boken, den var så mysig. Det är lätt att dras med i historien och gilla karaktärerna. Jag lider lite grann med Lara Jean när hon märker att alla fem brev har skickats ut och att tre av killarna är från hennes skola. Om du gillar feelgood/YA så kommer du att gilla den här, jag väntade lite med att införskaffa den och läsa den på grund av all hype, men den är verkligen värd att bli hyllad. Dessutom gillar jag recepten på kakorna från Christmas cookie bonanza som finns i slutet av boken. Nu är jag glad att jag har de två andra böckerna i trilogin redo här hemma i bokhyllan, så att jag kan fortsätta läsa dem direkt.

Recension – When We Collided

40379641_1716623995113737_6426355940605296640_n

9781408870082

Handling:
Seventeen year-old Jonah Daniels has lived in Verona Cove, California, his whole life, and only one thing has ever changed: his father used to be alive, and now he is not. With a mother lost in a deep bout of depression, Jonah and his five siblings struggle to keep up their home and the restaurant their dad left behind. But at the start of summer, a second change rolls in: Vivi Alexander, the new girl in town.

Vivi is in love with life. Charming and unfiltered, she refuses to be held down by the medicine she’s told should make her feel better. After meeting Jonah, she slides into the Daniels’ household seamlessly, winning over each sibling with her imagination and gameness. But it’s not long before Vivi’s zest for life begins to falter. Soon her adventurousness becomes all-out danger-seeking.

Through each high and low, Vivi and Jonah’s love is put to the test . . . but what happens when love simply isn’t enough?

Recension:
Den här boken köpte jag in i London för nästan exakt 1 år sedan då jag kände att det var en bok som jag skulle slänga mig över, men så blev det ju tyvärr inte och jag blev väldigt chockad över att den stått i snart 1 år i bokhyllan. Jösses tiden går verkligen snabbt!
Jag fastnade ganska så snabbt i berättelsen om den energiska Vivi och den återhållsamma Jonah, det var korta snabba kapitel som verkligen fångade en. Jag gillade speciellt att man får se psykisk sjukdom från två olika håll och att man faktiskt inte riktigt vet att det pågår hos en av karaktärerna från början. Överlag är det en riktigt bra och lättförståelig bok om ett brett och stort ämne, men för mig fattades det något, någon form av djup i berättelsen eller hos karaktärerna själva som gjorde att jag inte kunde ge den full poäng. Men jag kan varmt rekommendera den, för den är väldigt fint skriven.

Bamse och den lilla åsnan

40379641_1716623995113737_6426355940605296640_n

bamse och den lilla åsnanBamse räddar en liten åsna från en hård husbonde. Den är en riktig baddare att springa och Bamse och hans vänner anmäler åsnan till en travtävling. Det går inte riktigt som man tänkt sig, men med dunderhonung ordnar allt upp sig till slut.

Jag gillar verkligen berättelserna om Bamse, det var min favorit när jag var liten. Fick till och med prenumerera på Bamse-tidningen och var alltid lika stolt när den trillade ner i brevlådan med mitt namn på. Bamse visar verkligen på att man ska vara snäll och att det är tillsammans som man är som starkast, tänker till exempel på att Bamse har styrkan, Lille Skutt har snabbheten och Skalman har de smarta lösningarna. I den här berättelsen så räddar de en liten åsna från någon som inte behandlar den bra och sedan ska åsnan vara med i en travtävling. Har ni sett filmen Zuperzebran så har den här lite samma vibbar, då det inte är en klassisk travhäst som ställer upp i loppet.

Min superkraft! Så har jag lärt mig älska min struliga ADHD

40379641_1716623995113737_6426355940605296640_n
min superkraft

Det tog sjutton år. Sjutton år för länge. Innan superbloggaren och artisten Viktor Frisk fick sin ADHD-diagnos fick han inte rätsida på någonting. När läkaren sa: ”Det står ju tatuerat ADHD i pannan på dig, hur har alla kunnat missa det?” var det många pusselbitar som föll på plats, men det blev även en rejäl tankeställare. ADHD förknippas ofta med något negativt, en sjukdom och belastning. Man klassas som dryg, jobbig och får många gånger höra att man dum i huvudet. Men för Viktor har diagnosen i stället öppnat totalt oväntade dörrar och han har lärt sig att dra nytta av sin rastlöshet och frenesi – ADHD:n har varit som en extra motor som drivit honom till framgång och rakt in i svenska folkets hjärtan.

Här berättar Viktor om sitt liv med ADHD. Om den struliga uppväxten på landet utanför Eskilstuna, om livet före diagnosen när ingen, absolut ingen, förstod honom. Om sin inre frustration, om tvivlen och skuldkänslorna. Men också om allt det positiva som han fått med sig från sina erfarenheter och hur han lyckats vända ADHD-diagnosen till en personlig superkraft.

Den här boken var riktigt bra! Viktor delar med sig av sina personliga erfarenheter samtidigt som man får en större inblick i hur det är att leva med ADHD. I boken lyfter de också upp vikten av att människor runt omkring en kan hjälpa en, med alltifrån praktiska saker till att faktiskt få dig att inse dina styrkor och hjälpa dig hitta ett bra sätt att hantera just din ADHD, för alla fungerar olika. Det är också viktigt att man får diagnosen tidigare än vad Viktor fick (enligt honom), för då kan man börja lära sig hantera den och förstå sig själv bättre. Har du inte läst den här boken så gör det, eller titta åtminstone på det här Youtubeklippet.

Emil och Ida i Lönneberga

40379641_1716623995113737_6426355940605296640_n

Emil och Ida i Lönneberga

Lilla Ida vill att Emil ska lära henne göra hyss. Men det går inte, säger Emil, för hyss, di bare blir! Böckerna om Emil och Ida är inspirerade av Astrid Lindgrens pappas barndomsminnen. De har blivit mycket älskade, inte minst tack vare Björn Bergs suveräna bilder. Tre historier om Emil och Ida finns samlade i den här fina antologin för stora och små.

Det var rätt längesedan som jag läste om Emil i Lönneberga. Min favoritberättelse i boken var den om när Ida skulle lära sig att göra hyss. Emil menade på att det inte är någonting man lär sig utan att det bara blir ett hyss och att man märker det först efter att man har gjort det. Att det var just Ida som ville lära sig att göra hyss tycker jag var lite oväntat och det gjorde att jag gillade boken. Jag hittade en ljudbok av den där Astrid Lindgren läser boken på Youtube, det gjorde upplevelsen av boken ännu lite bättre.

Berättelser om Pelle Svanslös

40379641_1716623995113737_6426355940605296640_n

berattelser-om-pelle-svanslos

Sveriges snällaste katt är tillbaka.

Härlig nostalgi i ny tappning! 2014 är det 75 år sedan den första boken om Pelle Svanslös kom ut. Och lagom till jubileet är Gösta Knutssons älskade katter från Uppsala tillbaka i Berättelser om Pelle svanslös. Blandningen av nyskrivna äventyr och välbekanta klassiker gör sagosamlingen till ett nöje för både barn och vuxna. Sensmoralen är enkel men ständigt aktuell: Våga vara snäll!

I Berättelser om Pelle Svanslös samsas moderniserade klassiker med nyskrivna äventyr om Pelle Svanslös och alla de andra katterna i Uppsala. Följ med på Pelles välkomstfest, besök de busiga kattungarna på förskolan Kattis, gå i Måns katastrofalt dåliga kattskola, titta på det spännande kattmästerskapet i friidrott och var med när talangjakten Kattapulten kommer till stan.

Den här boken är en riktig nostalgitripp, då Pelle Svanslös var något vi läste när jag var liten. Jag kommer framför allt ihåg berättelsen om hur Pelle fick sin familj och Kattmästerskapen från när jag var liten, så det var extra roligt att båda dessa var med i den här boken. Som vanligt försöker Måns att ställa till det ordentligt för Pelle, men Pelle försöker att vara snäll tillbaka och det lönar sig allt som oftast. Den innehöll en del blandade äventyr och upptåg vilket var roligt.